Magnus Reslow på blixtvisit i Sverige.

Gästinlägg: Magnus Reslow på nya äventyr

Magnus Reslow hade 100 kronor på fickan när han lämnade Sverige i slutet på förra sommaren. Sedan dess har han seglat mer än 6500 sjömil, blivit efterlyst av Interpol, firat jul på Kap Verde, hängt med jetsetet på Antigua, blivit tagen för uteliggare i New York och besökt sin sjuka mor i Malmö. Nu är han tillbaka i Las Palmas, och längtar ut på oceanerna igen. Fortfarande med 100 kronor på fickan.

Här berättar Magnus vad som hänt sedan sist, och om sina planer för framtiden.

”Att långfärdssegla är beroendeframkallande.”

Hola Marineros! Efter min segling till Las Palmas med min havsfidra Nymue fick jag jobb som co-skipper på Windward Spirit, en Jeanneu 56 DS. Vi seglade först till Kap Verde på sju dygn i lätta vindar. Där firade vi jul och nyår i Mindelo. Vi var fyra ombord, och för oss var det oförglömligt att på julafton i 35 graders hetta grilla tjocka tonfiskstekar och andra havets läckerheter på bryggan. Vi reparerade vårt skadade roder och vår trasiga generator under de tio dagar vi tillbringade där.

Den första januari kastade vi loss i hård vind for att segla de 2200 nm till Antigua. De första fyra dygnen loggade vi 850 nm. Det var mäktigt att surfa nerför de höga vågorna i 12-15 knop med 25 ton båt. Vi hade en underbar passadvindsegling med lagom vind efter det. Vi hade stiltje vid några tillfallen och passade då på att bada mitt ute på Atlanten. Temperaturen på badvattnet låg på 20-22 grader. Vi fångade på hela vägen bara en guldmakrill, denna var på sex kilo som grillades på aktergrillen. Det som blev över blev en fiskgryta nästa dag. Fick mängder med flygfisk ombord som fileades och marinerades i citron. Med välfyllda 200 liters frys och lika stora kylar tävlade vi om vem som kunde laga bästa festmaten. En höjdare var när jag första dan skulle brassa käk i kuling och kom upp med en rykande het pizza. Bra baksmällemat första dan på året.

Efter 13 dygn på havet med bara fåtal fartyg, la vi till i Nelsons Dockyard på Antigua. Ön var väldigt exotisk och vacker. Dagarna tillbringades med vandringar och snorkling i det varma turkosa vattnet. Kvällarna tillbringade vi på ute-diskotek eller hade bbq på någon superyacht. Vår båt på 56 fot var minst i Nelsons Dockyard. Den näst minsta var Gloria på 130 fot. En vacker stagsegelskonare som jag arbetat på för 30 år sedan. Jag knackade på och blev inbjuden på en drink av nya ägaren som heter Pete Townsend och var med i rockgruppen The Who.

Efter 10 dagar på Antigua flög jag till New York där jag stannade i 36 timmar. Vi var bland de första att landa på John F.Kennedy-flygplatsen efter snökaoset i januari. Jag lämnade in mitt bagage och tog bussen in till Manhattan. Efter att tillbringat ungefär 120 dygn till havs de senaste månaderna blev det en chock att se alla människor, stress och höga hus. Men folk var vänliga och tog sig tid när jag frågade efter vägen mm. Jag satt på en bänk i Central Park och åt en macka när två socialarbetare kom och frågade om jag behövde mat och husrum! Kan det vara att jag satt i shorts och sandaler i New York-kylan? Jag hade glömt ta med mig pälsmössan när vi seglade mot Antigua.

36 timmar i New York är alldeles for lite och jag flög till Oslo. Sen buss till Göteborg, där jag blev hämtad av Linda och Ludvig som seglat runt jorden med Mary af Rövarhamn. Jag hade ett par trevliga dagar med dem. Det var kallt och blåsigt, men mysigt att höra dem berätta om sina seglingar på deras lågmälda sätt. Tobias Nicander från Sjöräddningscentralen i Göteborg kom också på besök. Han var med och samordnade sökandet efter mig när jag var ”försvunnen”. Vi hade ett intressant samtal.

Hos Linda och Ludvig fick jag också träffa två riktiga djuphavsseglare, nämligen Otto och Lovis! Jag frågade om deras favvo-plats på jordenruntseglingen. Svaret kom blixtsnabbt och unisont: Chagos – en liten prick mitt ute i Indiska Oceanen. Jag frågade om deras favvo-mat pa sjön: fiskpinnar på guldmakrill (svårt hitta pa Coop i Marstrand) och hummer! Hmmm. Sen blev det buss till Malmö där jag blev upplockad av Ralph Andersson som driver Svenska Långfärdsseglare tillsammans med Linda. Vi hade aldrig träffats förut, men han var vänlig att låta mig bo i hans båt i Limhamns småbåtshamn de tio dagar jag var i Malmö. Meningen med mitt besök i Malmö var att hälsa på min åldriga Mor.

Av Astrid, en vän, fick jag varma kläder och ett par kängor, vilket var skönt i kylan och blåsten. Och Ralph och Linda ordnade på bara några dagar mer än 40 personer som kom för att lyssna på min historia på Bishop Arms i centrala Malmö. Snabbt jobbat! Efteråt blev det insamling, så att jag kunde finansiera min flygresa hem till Las Palmas. Tack alla som kom! Tack Ralph och Linda for arrangemanget! Jag flög via Barcelona hem till Las Palmas som hade tråkigt väder. Regn och blåst en vecka. Men det var skönt att se att min Nymue blivit väl omhändertagen av Mitch – en kompis som bott ombord medan jag var borta. Äntligen kunde jag koppla av igen efter att ha varit på resande fot i 140 av 180 dagar.

Så vad är mina planer nu? Jo jag väntar på besked om en båt som ska seglas till Kapstaden. Annars jobbar jag på att fixa till Nymue for Atlantsegling. För ut på oceanerna ska jag så fort som bara möjligt. Att långfärdssegla är beroendeframkallande!

/Magnus

Posted in Gästblogg and tagged , , .

One Comment

  1. What a man! What a boat! What a trip! What an Adventure! What a life! we follow your little plastic Tardis with grrrreat admiration and respect ….rock on, sail on, stay lucky …may the Winds be with you Magnus!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>