Magnus Reslow, navegante solitario

Gästblogg: Livskonstnären Magnus Reslow

Vi har under hösten skrivit flera artiklar om Magnus Reslow här på Svenskalangfardsseglare.se. Mannen som anmäldes saknad, och dök upp i Las Palmas efter 85 dygn till havs. Vi frågade Magnus om han kunde tänka sig att gästblogga här hos oss, och för några dagar senare dök det upp ett brev. Ett handskrivet brev som han präntade ner timmarna innan han lämnade Las Palmas som betald besättning på charterbåten Windward Spirit, en Jeanneu 56DS, på väg till Antigua.

Här berättar Magnus om sin bakgrund och hur det kom sig att han gav sig av med en Havsfidra utan vare sig motor eller självstyrning. Ett särskilt tack till Micke Westin som såg till att Magnus brev nådde sin destination.

”Jag är van vid enkla båtar och att leva från hand till mun.”

”Första gången jag gav mig ut på långsegling var i en Hurley 18 i slutet av 80-talet. Då hade jag ingen aning hur länge jag skulle vara borta, eller vart jag skulle. Sedan dess har jag seglat 20 år i Medelhavet där jag livnärde mig med hjälp av symaskinen som jag hade ombord. Jag gjorde även del andra jobb, som att fiska, plocka oliver, måla hus och staket.

Jag hade perioder helt utan pengar. Då levde jag på fisk och plockade apelsiner, citroner, valnötter, pistagenötter och mandel. Jag har till och med varit ute på nätterna och grävt upp potatis. Och när jag behövde ta upp min båt för bottenmålning ankrade jag upp utanför ett båtvarv och simmade in för att fråga om jag fick ta upp båten där och arbeta av pengarna. Ingen sa nej. Symaskin ombord är hårdvaluta! Och när man seglar i en liten båt blir man alltid väl behandlad.

Efter några år, framförallt i Grekland, bestämde jag mig för att tiden var mogen att fortsätta till Västindien. Jag lämnade Korfu i augusti 1994, men drabbades av det värsta ovädret på 100 år med stormvindar och åska. Jag råkade in i en tromb. Det var våldsamt. Båten sprack mellan skrov och däck så hon läckte så fort hon lutade. Efter 22 dygn kom jag till San Antioco på Sardiniens sydvästkust. Där lyckades jag sälja båten, och flög hem till Sverige.

Snart köpte jag en Sunwind 20, och seglade tillbaka till Medelhavet. Under några år var jag tillsammans med en grekisk tjej och när vi separerade ville hon ha en egen segelbåt så vi flög till Sverige och hittade en Marieholm 20 som vi tillsammans seglade ner till Korfu via de franska kanalerna. Det var tredje gången för mig.

2007 bestämde jag mig ännu en gång för att lämna Grekland och Medelhavet . Men av någon anledning som jag fortfarande inte vet blev jag medvetslös och var utslagen i 24 timmar på min väg västerut. När jag vaknade kände mig sjuk och skickade upp nödraketer. Italienska kustbevakningen kom ut för att bogsera in mig. De drog båten mot kuling och stormbyar. Just utanför hamnen kom en hög brytande våg och välte båten 360 grader. Bogserlinan gick av och jag centrifugerades djupt ner i havet. Jag var mycket nära att drunkna. Efter en halvtimme hittade de mig i vågorna, sedan blev det helikopter till sjukhuset och åtta dygn på intensiven.

Båten plundrades på stranden, och jag återvände till Sverige – fortfarande skadad och sjuk – där mina föräldrar hjälpte mig att köpa en Albin Viggen. Åtta månader senare drabbades jag av PTSD – Post Traumatiskt Stresssyndrom – med allt vad det innebär. Socialen tvingade mig att sälja Viggen, men senare fick jag tag på en billig Sunwind 20 som jag fixade till med gåvor och prylar från sopcontainrar och Biltema.

Förra hösten knackade det på båten i Limhamn. Där stod en vän jag inte träffat på 18 år och berättade att hans bror hade en Havsfidra till salu. Jag kollade på den, slängde in hela mitt socialbidrag som delbetalning. Det var i slutet på november 2014. Sedan levde jag på ris och couscous och betalade av båten på några månader. Jag bottenmålade och sjösatte, förstärkte riggen och ändrade lite i inredningen föra att göra den lite mer praktisk. Sedan köpte jag proviant för fyra månader och seglade till Varberg för att leta efter arbete. Sista rycket!

Tanken var att stanna Varberg över vintern och utrusta båten lite bättre. Men jag hittade inget jobb, och fortsatte norrut med en reskassa på 10 Euro. I Kristianssand på Norges sydkust hittade jag en gratis båtplats och tillbringade två veckor på biblioteket för att söka arbete, förgäves. Däremot hittade jag 1000 kronor på gatan som jag la på en GPS. Sedan satte jag kurs mot Gibraltar där jag visste att jag kunde få jobb. Men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Efter 85 dygn till havs förtöjde jag i Las Palmas. Denna segling på mer än 3000 loggade sjömil i en Havsfidra utan motor, självstyrning och sjökort är inget jag vill råda ovana seglare att göra. Jag vill bara berätta att jag är van vid att segla små båtar, och att leva från hand till mun. Men för mig är denna segling det bästa som har hänt mig. Den förändrade min tillvaro som 56-årigt arbetslöst socialfall i Sverige till ett spännande liv på värmen.

Här i Las Palmas har jag träffat fantastiska människor, och har fått jobb som besättning på en 56 fots Jeannau. Vi kastar loss mot Antigua idag. Sedan flyger jag ”hem” till Las Palmas igen, för att fortsätta min egen resa runt jorden – nu med ett skänkt vindroder, ny VHF, utombordsmotor, sjökort och 50 kg couscous.

And those who were seen dancing were thought to be insane by those who could not hear the music. Jag hör musiken och jag dansar min egen väg.”

/Magnus Reslow, Las Palmas den 12 december 2015


Mer om Magnus Reslow

Posted in Gästblogg, Långfärdsseglare and tagged , , , , .

5 Comments

  1. Livskonstnär ? Hmm, jag skulle snarare kalla honom dödskonstnär. Att ge sig iväg ensam i en så liten båt utan självstyrning och tillräckliga vattenförråd är inte gott sjömanskap. Att journalister tänder på såna här tokigheter är tråkigt och bidrar inte till säkerhet på sjön !

    MVH, Johan

    • Hej Johan. Du har naturligtvis rätt i sak. Det är inte gott sjömanskap, och det är det ingen som har påstått. Inte heller Magnus själv. Han verkar fullt medveten om riskerna, och avråder andra från att göra samma sak – även om jag anser att det inte är nödvändigt. Det tror jag de flesta förstår ändå. Men en sak är säker, sådana som Magnus är roligare att både skriva och läsa om än alla de som följer ”regelboken” till punkt och pricka. God jul på dig! /Linda

  2. Tycker det är bra sjömanskap av Magnus! Med de medel som fanns till hands!!! Det ska inte vara få förunnat att ta för sig av livet o följa sina drömmar. Det är precis sådana människor som tar mänskligheten framåt, som kommer skrivas in i historie böckerna!!! Johan , tyvärr du är inte en av oss!

  3. Tack Håkan! Höll mig långt bort från land och farligheter.Och med 40 års långfärdssegling i ryggen visste jag naturligtvis vad jag gjorde
    ! Tack för dina ord Håkan! Mvh Magnus Reslow

Lämna ett svar till leif Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>