STAMPIG MOTSJÖ I FORLANDSUNDET

STAMPIG MOTSJÖ I FORLANDSUNDET

Expedition Svalbard: Spetsbergens västkust

Deltagarna i Expedition Svalbard har nu styrt fören söderut. De gav sig av i juni och beräknas tillbaka i september. Under sommaren har de kryssat sig fram mellan isflaken mot sitt mål att runda Svalbard. Detta kan man läsa om på expeditionens hemsida. På sidan finns även ett inlägg om seglats längst Spetsbergens västkust. Ett utdrag av detta inlägg kan ni läsa här Gästbloggen.

(Vill ni själva bli ”gästbloggare” så här av er med ett mail till info@svenskalangfardsseglare.se)

”När vi lämnade Longyearbyen fick vi en frisk nordlig bris som raskt tog oss ut ur Isfjorden med snittfart kring 6 knop. När vi nådde Forlandsundet hade den nordliga vinden byggt upp en del sjö i sundet. Havsströmmen sätter nordligt i sundet och när vågorna går i motsatt riktning vill dom snabbt bli ganska branta. Den krabba sjön gör att gången blir stampig och framfarten låg. Detta kan kännas hopplöst att stå och stampa i i två knop så för att spara på energi valde vi att ankra i en vik i slutet av Isfjorden och invänta mildare vindar.

Vinden mojnade efter ett dygn och vi seglade vidare norr på insidan av Prins Karls Forland. I norra delen av detta sund finns ett rev som mindre båtar kan segla över om man väljer rätt passage. Detta rev hindrar större fartyg att gå den här vägen. Vi hade hjälp av boken Den Norske Los som beskriver tydligt olika farvatten och hamnar kring Svalbard. En bild i boken beskrev hur man kunde finna en ensled att ta över revet där en udde läggs ens med en bergstopp. Utan bokens beskrivning hade vi inte kunnat finna denna ensled då den är allt utom uppenbar.

Efter Forlandsrevet kommer vi upp till Prins Karls Forlands norra udde. Det var här Willem Barents stod 1596 när han upptäckte Svalbard och döpte landet han såg framför sig till Spitsbergen, sv. Spetsbergen. När vi seglade förbi denna plats och blickade in över landet var valet av namn inte svårt att förstå. De många höga bergen reser sig majestätiskt ur havet och sträcker sig som vassa snöklädda spetsar mot himmelen.

Aaron blev sugen på fisk och slängde ut betet med vårt spö. Det blev napp på en gång men på kroken satt inte den efterlängtade fisken utan en fiskmås som låtit sig luras av vårt exceptionellt verklighetstrogna bete. Aaron blev konstigt nog inte glad över sin fångst, tydligen var han inte sugen på fågel denna dag utan inställd på färsk fisk. Måsen släppte betet och Aaron började ta in reven för att inte fånga mer flygfän men den här måsen var envis och ville inte gå miste om sin speciella fångst. Mycket bestämd att lyckas dök den igen mot betet och den här gången med större bestämdhet. Vi försökte distrahera fågeln med både tutan och flygande potatis med det hjälpte inte. Aaron hann inte få in reven innan måsen satt ett ordentligt tag i det och var nu fast. Försiktigt vevade Aaron in måsen till båten och Krister tog fram en tång. Fågeln verkade inte nöjd över situationen och fångstmannen Aaron verkade om möjligt mindre nöjd. Aaron höll i den fäktande fågeln medan Krister fick med hjälp av tången befria honom från kroken. Måsen konstaterades oskadd och släpptes fri.

Seglatsen fortsatte fiskfritt mot forskningsstationen i Ny-Ålesund. I Ny-Ålesund bor inte många, fastboende året runt är inte fler än ett trettiotal. På sommaren ökar denna siffra då många forskare hittar hit och dom kan bli så många som 100 personer. Innan Ny-Ålesund blev en forskningsstation var det gruvdriften som byggde bosättningen. Det som utvanns här var som i de andra gruvorna på Svalbard, kol. Kolbrytning är långt ifrån riskfritt då det damm som bildas när kolet bryts är explosivt. Ny-Ålesunds gruvor stängdes för gott 1962 efter en allvarlig olycka som kostade 21 personers liv.

Vi stannade ett dygn i Ny-Ålesunds hamn. Vi fick hjälp av en trevlig forskare som hade internetuppkoppling på sitt kontor. Hon gav oss färsk väderleksrapport och skrev ut några tidvattentabeller som vi var i behov av. Vi passade på att bunkra lite extra diesel innan vi nöjda fortsatte vår färd norr mot den för Sverige viktiga historiska plats Virgohamn på Danskön.”

Läs mer på: http://www.expeditionsvalbard.com/2015/08/17/spetsbergens-vastkust/

Expeditionens hemsida: http://www.expeditionsvalbard.com

Chiquitita navigerar genom isen

Chiquitita navigerar genom isen

 

Kolla gärna in sjökortet här på SLS över området som beskrivs här i texten: http://svenskalangfardsseglare.se/sjokort/

Skärmavbild 2015-08-25 kl. 11.59.26

Posted in Gästblogg and tagged , , , .

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>